Hoppas ni inte höll andan, som Henry skulle ha sagt!

Praktiken är i full gång fortfarande, känns så rätt. Det är det här jag ska syssla med, fröken Isa. En sak har jag dock lovat mig själv. Jag får INTE bli nån gråing. Ska sätt upp max antal år jag får tillåta mig själv att arbeta på samma skola och max antal år jag får fortsätta inom yrket. Vad är du maxgränsen? Vet inte, får väl börja med att komma ut i arbetslivet först.
Gårdagen gick i duktighetens tecken, städade och tvättade. Då har jag gjort nytta för att stilla samvetet en tid framöver. Skönt. Idag är jag som vanligt sliten, eftersom sexåringarna suger musten ur en, dom må vara underbara, men dom besitter sannerligen mer energi än vad jag gör. Mitt andra löfte till mig själv, det som innefattade att gå till praktiken och hem, hålls fortfarande. Jag vet, det är inte bara ni som är i chock vill jag lova, ni kan räkna in mig också! Kul att man kan överträffa sig själv med så enkla medel.

På återseende!

Har besök av Cattis, Eas och Helen. Jag va väl inget höjdar sällskap igår, somnade vid nio på kvällen. Vila lite va planen och sen skulle jag va på banan igen. Jag va på banan igen åtta imorse. Krävdes några timmar.

Idag blir det nog lite mer gjort!

Det gör den alltid när jag har praktik. Under dessa veckor funderar man över hur man ens har mage att klaga över något som trötthet när man inte tillbringar dagarna med 31 sexåringar. Inte ens en panna i restaurangvärlden kan mäta sig med denna trötthet. Igår eftermiddag skulle jag genomföra nåt så enkelt som att ta mig till stan (vilket tar 5min), byta ett linne och inhandla några enkla grejer på konsum. Detta tog två timmar. Folk måste väl ha undrat om jag hade rymt från nåt psykhem, stod och stirrade på hylla efter hylla och virrade runt i dessa två butiker som en annan idiot. Varken kropp eller huvud verkade fattade vad uppgiften gick ut på. Jag kom hem med det jag skulle iaf, tog bara lite tid.

Eftersom tillståndet i skrivande stund inte är något undantag, så lämnar vi det där.

För er som undrar (ville även få det sagt!), ja jag promenerade även idag. Det har nu gått tre dagar och det är kanske lite dumt att ta ut beröm redan, men som den kloke uttryckte sig här om dagen: "Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Isa!

Sov gott!

Men jag berättar iaf. Jag har som bekant praktik för tillfället. Jag har bestämt mig för att promenera dit och hem. 30min dit och 30min hem. Kan tyckas som lite väl höga tankar om mig själv. Jag har genomför 1 1/2 dag än så länge. Henrys spontana reaktion var, är du inte riktigt klok? Reaktion två, med lite eftertanke, tror du själv att du kommer hålla detta? Ingen som känner mig skulle väl klandra henne, än mindre jag själv. Hoppet håller dock i sig och nu håller vi alla tummarna för Giffe!

Måste slänga in detta underbara citat, kan man annat än älska dom små liven?!

-Vilket land kom dom ifrån då?
-Ehh.. Kalmar såklart! ...eller dom kan ha varit från Egypten också! (två sexåriga tjejer resonerar)

På återseende!

Har gjort chokladbollar ikväll. Sockerbegäret blev för stort och jag var mitt uppe i en storstädning, därmed ville jag inte lämna projektet. Eftersom jag känner mig själv så vet jag att jag hade jag gett upp om jag hade gjort de. Så de blev till att baka lite ist. Nu till det roliga i det hela, på icas hemsida fick jag tag i receptet (nej Cattis jag kan inte det utantill). Det fiffiga med detta då? Jo dom har rangordnat recepten efter svårighetsgrad. Mina chokladbollar klassades som medel. Hmm.. Medel? Är inte det nåt man kan göra i sömnen (förutsatt att man kan receptet utantill då)? Tror jag ska leta reda på nåt recept som klassas som lätt. Så en jämförelse blir möjlig, så kan jag släppa det här sen.

Ja, inte blir det mycket gjort här. Har iaf avklarat ett litteraturseminarium idag, gick strålande bra, älskar denna lärare. Älskar kanske låter som att ta i, men det är makalöst vad hon är bra. Annars har jag väl redan tagit sommarlov känns det som, inte för att det är slut på måsten, tvärtom, många måsten finns det, men solen och längtan efter sommaren har tagit över.
Ska bege mig till Henry nu och prata strunt, rensa garderob, eller hon ska, jag hoppas mest på att det innebär utökning i min, som vanligt.

Förnekelse är min grej och kommer nog alltid att vara, suck.

En puss till Cattis är på sin plats just nu, tack för att du finns och för att du förstår!

På återseende!

Hej min vänner, påsken har firats i Dalarna. Eller firats och firats, påsken är verkligen inget jag förstår mig på. Helt onödig. För mig skulle du kunna kalla det vad fan du vill. Man får vara ledig, äta mat, godis och dricka en och annan öl. Det är ju iof att fira, men jag firar nog mer att man får fira om ni förstår vad jag menar. Dom troende har nog en annan mening, men smaken är ju som bekant som baken.
Efter några mil och en tur upp i luften så är jag hemma i kalmar igen. Välbehållen, men lite sliten efter "firandet" och resan.

Hoppas ni har haft det bra iaf, för det har jag!

Sov gott!

Idag drog det igång. Alltid lika trött efter första dagen. Kul att komma ut och få tillbaks motivationen igen. Dagen har bestått av att besvara alla dessa varför-frågor. Dom är inte få, ungarna är inte blyga. Blir ganska roliga stunder. Gäller att hålla masken och inte skratta vid fel tillfällen bara, ganska lätt hänt med alla dessa uttryck ;)

På återseende!

Både Lacey och jag är slitna idag. Vårsolen är så välkommen, men den gör en trött också. Skola, fika i hamnen och skogspromenad har stått på schemat. Nu återstår soffan.

Roligare än så blir det inte, trevlig kväll!