Hoppas ni inte höll andan, som Henry skulle ha sagt!

Praktiken är i full gång fortfarande, känns så rätt. Det är det här jag ska syssla med, fröken Isa. En sak har jag dock lovat mig själv. Jag får INTE bli nån gråing. Ska sätt upp max antal år jag får tillåta mig själv att arbeta på samma skola och max antal år jag får fortsätta inom yrket. Vad är du maxgränsen? Vet inte, får väl börja med att komma ut i arbetslivet först.
Gårdagen gick i duktighetens tecken, städade och tvättade. Då har jag gjort nytta för att stilla samvetet en tid framöver. Skönt. Idag är jag som vanligt sliten, eftersom sexåringarna suger musten ur en, dom må vara underbara, men dom besitter sannerligen mer energi än vad jag gör. Mitt andra löfte till mig själv, det som innefattade att gå till praktiken och hem, hålls fortfarande. Jag vet, det är inte bara ni som är i chock vill jag lova, ni kan räkna in mig också! Kul att man kan överträffa sig själv med så enkla medel.

På återseende!