Skönt att vara hemma i skogarna igen. Tar det lugnt och samlar kraft inför sommaren, inleder med semester.

Gjorde ett besök hos käftis igår eftersom jag tappade en bit av min tand, illa. Tandläkarna i berga har gjort att jag är lite nervös inför dessa besök. Passade därför på att göra ett besök och fixa till detta missöde när jag är hemma. Det visade sig att tandläkarnas attityd är likadan här uppe i norr. Jag tog med syster som stöd. Lagom nervös frågar jag om det är här jag ska sitta och pekar på patientstolen. Tandläkaren ser lite fundersam ut och svarar, ja det är där patienterna brukar sitta. Bra första intryck jag gjorde, förklarar att jag är lite nervös. Han börjar yra om att det är många som är rädda för sprutor osv. Tänkte att det inte var lönt att säga att det var deras attityd som störde mig och inte sprutorna. Nästa fråga, bedövning? Ja, vad tror du. Halva tanden är av och han frågar om jag vill ha bedövning. Enda anledningen till att avstå skulle väl vara att man kan skryta efteråt om att man minsann gjorde en lagning utan bedövning, men vinsten av sånt skryt väger nog inte upp smärtan man får utstå. Valet blev enkelt.

På återseende!