Det gör den alltid när jag har praktik. Under dessa veckor funderar man över hur man ens har mage att klaga över något som trötthet när man inte tillbringar dagarna med 31 sexåringar. Inte ens en panna i restaurangvärlden kan mäta sig med denna trötthet. Igår eftermiddag skulle jag genomföra nåt så enkelt som att ta mig till stan (vilket tar 5min), byta ett linne och inhandla några enkla grejer på konsum. Detta tog två timmar. Folk måste väl ha undrat om jag hade rymt från nåt psykhem, stod och stirrade på hylla efter hylla och virrade runt i dessa två butiker som en annan idiot. Varken kropp eller huvud verkade fattade vad uppgiften gick ut på. Jag kom hem med det jag skulle iaf, tog bara lite tid.

Eftersom tillståndet i skrivande stund inte är något undantag, så lämnar vi det där.

För er som undrar (ville även få det sagt!), ja jag promenerade även idag. Det har nu gått tre dagar och det är kanske lite dumt att ta ut beröm redan, men som den kloke uttryckte sig här om dagen: "Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Isa!

Sov gott!