Så har jag nu börjat nedräkningen. Nu är det åtta tidiga mornar kvar. Jag må älska ungarna och skolan, men jag kommer aldrig vänja mig vid att gå upp i ottan. Jag är inte i närheten av att vänja mig efter 11veckor. Det blir snarare värre. Eller så är det för att jag vet att snart är de slut på detta vansinne. Så kanske jag kan återgå till att bli lite normal igen. Okej, okej, men iaf återgå till den Isa som är lite närmre normal än vad hon är nu iaf ;)

Fick order igår av Hanna att jag skulle sova en stund på dagen idag, så att jag inte skulle somna allt för fort ikväll eftersom vi ska äta middag och dricka vin. Jag blir ju sällan uppmanad till att sova, snarare tvärtom. Så de blev väl nån omvänd rektion från min sida, alltså ingen middagslur för mig idag. Har städat och fixat lite. Snart ska jag gå emot mig själv och ta den där omtalade sprutan, sen handla och massor av mys ikväll.

Ta hand om er!!

På återseende!